Kejsarens Barn

Messuds rappa och bildrika prosa lyckas både med konststycket att föra den myllrande berättelsen framåt och att komma sina många romangestalter inpå livet. Sydsvenskan det är ren njutning att ta del av Messuds smarta iakttagelser, hennes avslöjande dialog MMMM / M-magasin Det är en bred och kvick sedeskildring, stilistiskt briljant och strålande översatt av Marianne Öjerskog Dagens Nyheter Manhattan, strax efter millennieskiftet. Planen har ännu inte kraschat in i Twin Towers och New York-societeten dis­kuterar världsproblemen över ännu en cocktail. Vännerna Danielle, Marina och Julius är trettio år, på väg uppåt och framåt. Danielle är på jakt efter den idé som ska göra henne till ett namn, Julius är fattig men firad kritiker, känd för sina brutala sågningar. Marina är dotter till en berömd intellektuell och vill kliva ur sin fars skugga och visa vad hon själv går för. Så anländer Marinas hopplösa yngre kusin Bootie till New York. Liksom de andra dras han till stadens glitter och smuts, möjligheterna att bli någon annan. Hans närvaro sätter igång ett skeende som ska kulminera den dag USA förändras för all framtid, i just den här staden. Kejsarens barn är storartad underhållning och samtidigt en genomgripande analys av kön, klass och nation i sin skildring av det amerikanska imperiets sista timmar. Med sina senaste två romaner på svenska, Den brinnande flickan och Kvinnan på övervåningen, har Claire Messud gjort sig känd som en lyhörd skildrare av flickors och kvin­nors inre liv. Kejsarens barn utkom 2006, fem år efter 9/11. [En] förföriskt njutbar roman [en] glittrande, virvlande berättelse OBSERVER en roman om nationens tillstånd i ett historiskt kris­ögonblick INDEPENDENT