Man Kommer Aldrig Ifrån Paris

»Romanen glittrar inte bara av skarpsynta idéer och iakttagelser, det kan också vara den bästa bok jag någonsin läst om Paris.« Natasha Lehrer, The Times Literary Supplement En ung, blivande författare med tydliga drag av Enrique Vila-Matas själv har flyttat till Paris för att leva som Hemingway. Han får bo i Marguerite Duras vindskupa och försöker smälta in bland konstnärerna och litteratörerna på stadens trottoarkaféer. Samtidigt arbetar han med att slutföra sin första roman en bok som ska ta andan ur läsaren, bokstavligen. Trettio år senare är den nu välmeriterade författaren inbjuden att hålla ett föredrag på en ironikonferens i Barcelona. I föredraget, som den här romanen består av, tänker han tillbaka på sin tid i 70-talets bohemiska Paris samtidigt som han på ett lekfullt sätt utforskar den svårdragna gränsen mellan ironi och allvar. Man kommer aldrig ifrån Paris är en underhållande och lärorik roman av en samtida spansk mästare. Enrique Vila-Matas (född 1948 i Barcelona) debuterade som författare på 70-talet och har sedan dess givit ut cirka fyrtio böcker, såväl romaner som novell- och essäsamlingar. Han är översatt till fler än 35 språk och har fått ta emot en ansenlig mängd priser för sitt skrivande, senast det prestigefyllda Premio FIL de Literatura. »En författare som saknar motstycke i den spanska samtidslitteraturen.« Roberto Bolaño Ur Man kommer aldrig ifrån Paris: »Jag var en nybörjarförfattare utan läsare som inte hade några konkreta idéer om vare sig kärleken eller döden, och som till råga på allt försökte dölja sin osäkerhet. Jag var en vandrande mardröm som likställde ungdom med svårmod, och svårmod var för mig svart. Jag klädde mig helt i svart. Jag köpte två par exakt likadana glasögon, som jag inte alls behövde, jag köpte dem för att se mer intellektuell ut. Och jag började röka pipa eftersom jag tyckte (kanske påverkad av fotografierna på Jean-Paul Sartre som hängde på Café de Flore) att det såg mer intressant ut än att blossa på simpla cigaretter. Men det var bara när jag var bland folk som jag rökte pipa, jag hade inte råd att slösa en massa pengar på dyr piptobak.«