Bon Iver: For Emma forever ago 2008

Bon Iver är en felsägning som syftar på det franska uttrycket ""Bon Hiver"", bra vinter. Lika betydelsefullt som namnet är för albumets alldeles egna sound, lika betydelsefull var inspelningen som skedde den vintern. ""For Emma, Forever Ago"" är Bon Ivers, eller Justin Vernon som han egentligen heter, debutalbum och en framgångssaga utan dess like. Efter att Vernons band DeYarmond Edison splittrades 2006 flyttade han hösten samma år till en liten stuga i Winsconsin. Med sig hade han bara det allra nödvändigaste för att kunna överleva och ett fåtal instrument och simpel inspelningsutrustning. Födan kom från två rådjur som han sköt under hösten och livnärde sig på vintern igenom och värmen kom från veden han högg själv. Utan påverkan från världen runtomkring utvecklades Bon Ivers musik från ett slags hummande och enkelt gitarrplockande till en okontrollerad ordström som kom som från ingenstans. ""For Emma"" kommer säkerligen att jämföras med lågmäld folk som Iron & Wine, men trots den imaginära brasan som puttrar i bakgrunden är Justin Vernons röst mer inspirerad av exempelvis Mahalia Jackson och Sam Cooke. Även likheter från de mer samtida TV On The Radios sångare Tunde Adebimpe går att ana. Till detta ensamverk bidrar Christy Smith från Nola med trummor och stämningsfull flöjt på öppningsspåret ""Flume"", medan John DeHaven och Randy Pingney har lagt det enkla men vackra blås som utgör ""For Emma"". Justin Vernon gav ursprungligen ut albumet själv, men de 500 exemplaren sålde snabbt slut och ""For Emma, Forever Ago"" finns nu Europa på 4AD. Att säga att detta är ett av 2008 års bästa album är en underdrift mot hela dess skapandeprocess. Detta är tidlös musik som själv har tagit sig ut från en ensam stuga i Winsconsin för att nå fler och fler som har saknat den.