Den ensamma staden : om konst, ensamhet och överlevnad

Den ensamma staden" blev utnämnd till BOOK OF THE YEAR (2016) av Observer, Guardian, Telegraph, Irish Times, New Statesman och Times Literary Supplement. "Läs Olivia Laings stillsamt drabbande bok om ensamhet! Jag blev både sorgsen och stärkt" /Jonas Gardell "En skimrande juvel till bok." /Ulrika Stahre i Expressen "'Den ensamma staden' är inte en bok, den är en ny vän, vars umgänge gör, ja, livet lite mindre ensamt." /Martin Engberg i GP En oerhört intressant och oväntad läsning." /Yukiko Duke i Gomorron "Boken är både provocerande och lugnande, och fungerar som en sorts sekulär bön för ensamma själar" /The New York Times Book Review "Underbart ohämmad och konstant överraskande" /Guardian "En ny sorts litteratur ... Oavbrutet, tvångsmässigt fascinerande" /New Statesman "Laing dissekerar ett universellt tillstånd som ofta är svårt att relatera till" /Financial Times "En modig författare som tar sig an grundläggande frågor om livet och konsten" /Telegraph "Vackert, originellt och medkännande" /Independent "Du kan vara ensam var som helst, men den ensamhet du kan känna när du bor i en stad, omgiven av miljoner människor, har en särskild underton. Man skulle kunna tro att det här tillståndet var raka motsatsen till livet i en storstad, till den massiva närvaron av andra människor, men enbart fysisk närhet räcker inte för att skingra känslan av inre isolering. Det är möjligt, till och med lätt, att känna sig ensam och övergiven samtidigt som man lever sida vid sida med andra." När den engelska författaren och kritikern Olivia Laing drabbades av en förtärande ensamhet i New York efter att ett förhållande oväntat hade kraschat, vände hon sig till konsten för att fylla sina dagar och få lindring. Och med dess hjälp började hon utforska vad ensamheten kan göra med oss och vi med den. Resultatet blev den internationellt uppmärksammade essän "Den ensamma staden". Laing skriver om ensamheten hos Edward Hopper, Andy Warhol, Henry Darger, David Wojnarowicz och andra konstnärer – men också om sätt på vilka konsten och livet kan flätas in i varandra och skapa utrymme för mänskliga möten under omständigheter som kan verka allt annat än gynnsamma. Det är dessutom en bok om tillvaron i New York, om olika livsvärldar och livsmöjligheter bortom den snäva normaliteten, om aidsepidemin på åttiotalet och medmänsklighetens förutsättningar, om sexualitet, utsatthet, tillit. Det är en ljus bok, skriven nära ett stort mörker.