FUN: Some nights 2012

Hur låter bandet för den oinvigde? Exakt som nedan. Det säger väl allt? Blunda. Eller nej, öppna dem igen för att du behöver läsa, men blunda i tanken. Föreställ dig nu att Fun inte är ett band, utan en nöjespark. Ersätt gitarren med en flumeridestock och slagverket med en karusell. Se framför dig hur kön växer sig lång för en tur på Funs nya album, Some Nights. Kön ringlar sig kring hela parken. Kanske står det några skäggiga damer i den. Kanske massor av skäggiga damer. I alla fall. När du närmar dig ser du att entrén till Some Nights egentligen är Nate Ruess huvud. Hans mun är mer öppen än vad som borde vara fysiskt möjligt. Låtarna bildar en berg-och-dalbana. Du sätter dig i vagnen och med ett ryck börjar färden. Den där välkända känslan av att någonting snart kommer att förändras för alltid. Lampor blixtrar förbi när du kastas ner i mörkret. Berg- och dalbaneversionen av Some Nights följer samma väg som albumversionen: färgglad på utsidan, djupare än du hade föreställt dig på insidan, och så bra att det snurrar i huvudet. Vill du åka igen?