Harungen

Längst fram vid miman står en klunga människor och jag ställer mig precis bakom, intill dem. Då ser jag det. I vätskan har det bildats ett moln av något som liknar fiskfjäll, som ett gnistrande konfetti i maskinen. Bara en del av vätskan har fjäll, resten verkar stilla, närapå helt utan strömmar. De glittrar i matt silver och blått, den sortens färg som nästan kan ge en blodsmak i munnen eftersom den känns så full av järn och kropp. På slätten ligger