Leva som en ormbunke, dö som en duva

» Stjärnhimlen ovanför dig är så obarmhärtigt oändlig. Det finns inga väggar som kan hålla ihop dig, du försvinner i allt runtomkring. Du skriker och ljudet som kommer ur dig känns främmande och du blir rädd. Du blir rädd för dig själv «