Lundgren Isabella: Somehow life got in the way

Digipack. När 24-åriga värmländskan Isabella Lundgren albumdebuterade med IT HAD TO BE YOU 2012 var det inget mindre än en sensation som föll både kritiker och publik samfällt på läppen. Isabella hade nyligen återvänt till Sverige från en händelserik tillvaro i USA och stod nu inför en ny och så småningom uppmärksammad karriär som sångerska här hemma parallellt med teologistudier. Hennes röst jämfördes med Billie Holidays och hon kom att förknippas med The American Songbook. Ur denna hämtade Isabella mycket av sitt material och gjorde det till sitt i mycket personliga tolkningar. Sättningen var ofta med trio eller kvartett, men då och då även med storband. Publiken strömmade till spelningarna som ägde rum över hela Sverige och även i Norge där man mottog Isabella med öppna armar. IT HAD TO BE YOU toppade många gånger den svenska jazztopplistan. Under 2012-2013 mottog Isabella även ett antal musikpriser, som Anita O"'Day-stipendiet, Louis Armstrong-stipendiet, Sällskapet Stallbrödernas stipendium och Second Line Jazz Bands stipendium. Hennes skivor började förra året även distribueras i Japan. PETER ASPLUND och MATS HÅLLING är några av de musiker och artister som har kommit att följa henne på vägen vidare i karriären, liksom hennes eget band CARL BAGGE TRIO (Carl Bagge, Niklas Fernqvist, Daniel Fredriksson). I juni 2014 var Isabella, Peter, Mats och trion redo för en inspelning av det nya albumet SOMEHOW LIFE GOT IN THE WAY på Härnösands Teater, tillsammans med Nordiska kammarorkestern. Hälften av skivans musik är nyskrivet material från Isabella, Peter Asplund, Mats Hålling och Carl Bagges pennor och det är musik som speglar vår egen samtid. Repertoaren innehåller även fräscha tolkningar från The American Songbook och allt ifrån melankolisk spiritual och blues till finstämd Broadway-ballad och renodlad swing. Produktionen är signerad Peter Asplund som även är trumpetsolist och Mats Hålling som dirigerar Nordiska kammarorkestern och på komp finns Carl Bagge trio. Till detta några namnkunniga solister; JOAKIM MILDER och ROBERT NORDMARK, tenorsax samt DICKEN HEDRENIUS, trombon. Isabella Lundgren med Carl Bagge trio och gästartister höll nyligen konsert på Fasching under Stockholm Jazz Festival vilket kommenterades av Dan Backman (SVD): ""Denna gudabebådade sångerska som är bland det bästa som hänt den svenska jazzscenen."" Måns Uggla skriver bl.a: ""Om 1900-talet tillhörde Monica Z så utnämner jag 2000-talet till Isabella Lundgrens århundrade på den svenska jazzhimlen"" ""Debuten var charmig, men med ""Somehow life got in the way"" etablerar Isabella Lundgren sig slutgiltigt som en av de starkaste jazzvokalister vi har haft i Sverige. Tonsäker och med utsökt känsla för jazzens tajming och frasering men också, och det är väl det som är det viktiga här, med en förmåga att beröra. Det är som om hennes omväxlande eftertänksamma och attitydstarka röst flödar oförfalskad från en urkälla utan att ta några omvägar och utan ytliga anspråk på att behaga. Det räcker med att jämföra omslagen på albumen för att se skillnader. Från att ha poserat i en vit klänning på en sommaräng har hon nu, svartklädd, tagit plats i en kyrka. Man ska inte dra för stora växlar på detta men det är tydligt att ""Somehow life got in the way"" präglas av ett ännu större allvar än debuten. Det är också tydligt att referenserna till Billie Holiday inte längre är särskilt relevanta. Förutom fina musikerinsatser måste Mats Hålling lyftas fram. Han sätter albumets existentiella ton perfekt med den egenkomponerade öppningen ""Procession"" och har skrivit så snyggt ödesmättade arrangemang för Nordiska kammarorkestern att jag plockar fram mina skivor med Charlie Haden Quartet West. Förutom väl valda sånger ur ""the great american songbook"" och en spiritual bjuds vi två fina kompositioner av skivans producent, Peter Asplund, och två spår som Isabella Lundgren har varit med om att skriva. ""A time for everything"", med en text byggd på en bibelpassage, utgör en sublim avslutning på ett av årets bästa album."" - Dan Backman / SVD. Betyg: 6 av 6. ""Ja, vi kallar det väl för jazz, även om genrebeteckningen känns ganska futtig för detta fina album Isabella Lundgren har tillsammans med producenten/trumpetaren Peter Asplund valt sångerna, Mats Hålling har arrangerat dem för 35 musikanter starka Nordic Chamber Orchestra, Isabellas egen trio är också med och allt är inspelat live, men utan hostande publik. Slutresultatet är musikaliskt fulländat, med ett konsekvent låtval av en ung jazzsångerska som kanske redan har fått sina törnar av livet och som nu letat fram sånger med texter som kan förmedla det hon vill berätta. Live-inspelningen är dessutom en hyllning till hur det lät förr; en stor orkester som målar med dramatiska penseldrag när så krävs, men som även har nyanserna som understryker det intimt finstilta. Mittpunkten utgörs förstås av Isabella Lundgrens självklara sätt att tackla materialet. Det är sjunget med en allt tydligare egen identitet och det där speciella uttrycket som är så svårt att beskriva, men som får nackhåren att resa sig på publiken. Det är sånger om livets prövningar och kärlekens vedermödor; Wheres that man with the promise? undrar hon och ställer sig tätt intill oss som lyssnar, men det enda vi har att komma med är tanken att det ordnar sig nog till slut. När den amerikanska sångboken inte räckt till stöttar de inblandade huvudpersonerna med egna låtar, exempelvis Peter Asplunds utsökta That"'s just the way I am som i mina öron känns som en lätt bugning åt Duke Ellington-hållet till. Det är jazz, men också soul och blues, med en underbar viktlös kvalité i sången. den stora orkestern och Isabella Lundgrens egen trio - och unplugged rakt igenom. Det påtagliga allvaret till trots kan jag inte höra en enda dyster sekund. Tänk så bra att livet inte stod i vägen för detta fullödiga skivprojekt"". - Björn Stefanson / VF. Betyg: 5 av 5.