Min Mormor Från Armenien

När Anny Romand 2014 går igenom familjehandlingar hittar hon en dagbok. Den visar sig vara skriven av Anny Romands mormor och skildrar den långa vandring mot öknen och döden som en grupp kvinnor och barn drivs ut på i Anatolien 1915 under det som blivit känt som det armeniska folkmordet. I dagboken nedtecknar hon i smyg det barbari hon genomlider. Hon lyckas fly och hamnar slutligen i Marseille. För Anny, som växer upp hos henne, berättar mormodern återkommande om hur hennes halvårsgamla dotter, hennes man och andra familjemedlemmar mördades. Min mormor från Armenien innehåller utdrag ur dagboken, familjefotografier och dokument från tiden. Den franska skådespelerskan, översättaren och författaren Anny Romand leder sedan 2006 Une Saison de Nobel, ett litterärt evenemang som syftar till att väcka den franska publikens intresse för verk av Nobelpristagare i litteratur. Romand debuterade som författare 2015 med boken Min mormor från Armenien. ""Det här är en angelägen och fruktansvärd bok. (...) Det är en bok som jag tycker man har skyldighet att läsa. En klar fyra."" Gomorron Sverige, SVT ""Det här är en liten bok till formatet men den rymmer de allra största frågorna om liv, död och livslång sorg. (...) inte bara en närgången skildring av hur folkmordet 1915 och framåt påverkade människorna som var mitt uppe i det, utan också hur det inpräntas i senare generationer."" Kulturnytt, P1 ""Min mormor från Armenien siktar inte mot det höglitterära. Men just för att den är så enkelt och direkt skriven, ja, nästan med naiv öppenhet, blir den desto mer drabbande. (...) Människor på flykt lär i våra dagar vara fler än någonsin. Deras villkor för hundra år sedan var knappast annorlunda. Kan Anny Romands bok bidra till bättre förståelse för dem vi EU-medborgare nu allt mer skoningslöst motar ifrån oss så har den fyllt en viktig mission."" Västerbottens-Kuriren ""I Min mormor från Armenien väver Anny Romand ihop sin mormors dagboksanteckningar från den vandring som armeniska kvinnor och barn drevs ut på 1915 i Anatolien, med glimtar ur sin egen uppväxt med mormodern. I denna personliga smärtfyllda syntes med såväl familjefotografier som autentiska dokument, beskrivs omänskliga förluster, syner och upplevelser som etsar sig fast även hos läsaren. (...) 119 mycket läsvärda sidor."" BTJ-häftet