Nyberg Per: Folkie Flavors

SÅNGER SOM SVÄNGER TILL TRÖST - Musiken är det närmaste Gud du kommer, säger Per "'Nypan"' Nyberg, som nu släpper det album med folkmusik ur väckelserötter som grott i honom sedan barnsben. Folkie Flavors är inget mindre än ett livsprojekt. Per Nybergs morfar Edvin Mårtensson var en duktig musikant, han spelade med både Evert Taube och Berns Restaurangorkester på 30-talet och var med i Frälsningsarméns blåsorkester. När han som pensionär kom hem till sin dotters familj, umgicks och löste korsord, tog han förr eller senare fram gitarren och spelade gamla kristna väckelsesånger från slutet av 1800-talet. Då satt lille Per där som en fågelholk och lyssnade varje gång. Och sångerna präglades in i honom som guldmynt han aldrig kunnat växla in. - De har burit mig de här sångerna, genom livet, säger Per och blir märkbart rörd. Det är sånger om tröst, glädje och ett himmelskt hopp. Det finns en innerlighet. SPELADE GITARR I POPGRUPPEN LICENCE Per växte själv upp i Pingstkyrkans ungdomsverksamhet. Han spelade gitarr, glömde morfars låtar och startade popgruppen Licence med några vänner. De spelade ""kristen rock"", blev en av de populäraste grupperna i genren och åkte runt och spelade på olika fritidsgårdar med hela ungdomsgänget som medföljande supporters. Det var inte ovanligt med femhundra ungdomar i publiken och Per minns det som en härlig tid. - Jag är stolt över de där åren. Det var vi och grupper som Dynamis och Bileams åsna och vi pratade om kristen tro på ett genuint och avslappnat sätt. DE ENKLA OCH RAFFINERADE VÄCKELSESÅNGERNA När morfar Edvin dog fick Per ärva en hyllmeter notböcker med de gamla sångerna från den svenska frikyrkorörelsens olika samfund och de amerikanska sångböckerna. Under de senaste tjugo åren har han burit på idén att spela in dessa sånger. Per vill presentera enkelheten i sångerna och samtidigt den raffinerade musikaliteten med fingerpicking, snygga mellanspel och tonartsbyten. Här ryms folkmusiktraditioner som vandrat både från Irland i Europa och den afrikanska kontinenten in i den amerikanska kyrkotraditionen och landat tillbaka i bland annat Sverige. Pers tålmodiga arbete har handlat om urvalet av sånger, om att hitta rätt stämning, utsmyckningar och att skapa egna intron och mellanspel, något som också hör till traditionen i till exempel Frälsningsarmén där Per funnit en musikalisk hemvist i vuxen ålder. Och Per har gett sitt arv vidare också till sina egna grabbar. - Vi har spelat i Frälsningsarméns sjätte kår tillsammans under flera år, berättar han. FIDEL CASTRO OCH TRÖSTEN Som klangbotten har Per hela tiden haft morfar Edvins genuina sångglädje, skratt och märkt av livets erfarenheter återkommit till den viktiga känslan av tröst. - Det sägs att självaste Fidel Castro ändrade ståndpunkt på gamla dar och konstaterade att Gud och kyrkan behövs för att skänka människor tröst, säger Per. Till vardags jobbar han med andra mänskliga behov som audionom. Han tar fram hörapparater vid Karolinska sjukhuset. Förutom sjätte kåren och blåsarrangemang har låtskrivandet alltid följt med honom och vid ett tillfälle var han nära ett stort kontrakt på multinationella musikförlaget Virgin, men allt rann ut i sanden. COUNTRY, BLUEGRASS OCH TYSK SCHLAGER Det var när han för ett par år sedan mötte Robert Ivansson, basist och producent, som projektet med morfars gamla sånger tog form på riktigt. De delade bakgrund, respekten för sångerna och kärleken till de gamla folkmusikdoftande country och bluegrass-landskapen som de så kallade läsarsångerna ofta växt fram ur. Per och Robert tog beslutet att välja sånger utgivna 1860-80 och började göra demoinspelningar som nu resulterat i ett helt färdigt album. Det var en guldålder för sångskrivande som fick ett utlopp med många olika förgreningar. Per talar gärna om svänget i allt från ""Frälsis"" marscher till tyska 30-tals schlagers som byggde på taktfast polka. - Det var en explosionsartad tid där det skrevs säkert tjugofemtusen kristna sånger, säger Per. VÄXA ORGANISKT Texterna på ""Folkie Flavors"" har alla behållits i original med ett undantag, den av Frälsningsarmén adopterade processionssången ""Onward, Christian Soldiers"". Där har Per skrivit personliga verser till originalrefrängen helt i samklang med originalverket från 1871. Verser har strukits här och där i alltför långa epos. Per har också hittat på nya titlar där det behövts eftersom många av de noterade originalsångerna saknat riktiga titlar och bara fått sitt namn efter första raden i texten. En av sångerna som spelades in med viss bävan var ""S:t Peter"" som är en välkänd sång inom den anglikanska kyrkan. Men allt föll på plats inte minst när musikern, violaspelaren Örjan Högberg, känd från bland annat Fläskkvartetten, klev in i studion och satte sin speciella prägel på inspelningen. Per kunde andas ut och säkert ler morfar i sin himmel. Artistrollen är ny och främmande för Per, det är som musiker han har sin identitet. - Men det är klart att jag vill spela sångerna, gärna i små sammanhang där de kommunicerar bra. Och sedan kunna växa organiskt. Så som sångerna gjort i mig, säger Per och rufsar till håret. Tommie Sewón, oktober 2017