Unis Pyramid - Död Och Förvandling I En Fornegyptisk Kungagrav

Himlen är täckt av moln, stjärnorna förmörkade, himlens valv skakar, jordgudens ben darrar. De som vandrar över himlen tiger stilla efter att ha skådat Unis, manifesterad i glans, mäktig i uppenbarelse, likt en gud som lever av sina fäder, som livnär sig på sina mödrar (Unis pyramid, formel 273). Unis, solgudens son och kung över det forntida Egypten under hela tre decennier (2375 2345 f.Kr.) förblir en gäckande gestalt. Visserligen erhöll han, som brukligt under Gamla riket, ett pyramidkomplex med tempelanläggning för sin eviga dödskult. Pyramiden blev dock endast ca 42 meter hög, den minsta som dittills hade uppförts. Idag kan man nog säga att byggnaden där den ligger i norra Saqqara, strax söder om Kairo, knappast väcker någon större uppmärksamhet. För den som tar sig tid att besöka pyramidens inre väntar likväl en häpnadsväckande syn. De närmast helt intakta väggarna är nämligen till dess innersta delar fullständigt täckta av inhuggna texter, noggrant ordnade i lodräta rader från golv till tak och målade i blågrön färg. Detta är den första versionen av pyramidtexterna, Egyptens tidigaste gravlitteratur, som av okänd anledning under Unis regering började upptecknas i den kungliga graven. Här skulle de tyst verka från sin utvalda plats i rummet för att garantera kungen hans eviga förvandling i livet efter detta.  Nu föreligger hela Unis corpus, världens kanske äldsta samling religiösa texter, för första gången i svensk översättning och kommentar, därtill med en omfattande introduktion till deras religiösa och kulturella omvärld. Nils Billing (f. 1965), fil.dr i egyptologi och teol.dr i religionshistoria, är verksam som lektor och docent vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet. Han deltar sedan flera år i arkeologiska undersökningar i Egypten. Tidigare publikationer av samma författare på Carlsson Bokförlag är Egyptens pyramider Evighetens arkitektur i forntid och nutid (2009) och De dödas bok Den fornegyptiska dödsboken i översättning och kommentar (2016).