Pettersson Allan: Symphony No 13

SvD: Olycksförföljd symfoni blev en ren lyckträff [BETYG 6/6] ""Bedriften att framföra och spela in Allan Petterssons trettonde är rent heroisk. Här blir den olycksförföljda symfonin en lyckoträff. En olycksföljd symfoni får man nog kalla Allan Petterssons trettonde. Det började redan med att uruppförandet under Bergens festspel 1977 fick skjutas upp ett år. Verket var helt enkelt för svårt, repetitionstiden för kort. När så premiären kom 1978 kunde inte ens Pettersson-entusiasten Leif Aare bli övertygad: ""Nytt storverk - men otillgängligt"" löd rubriken på recensionen i DN. Smaka på det: inte svårtillgänglig, utan otillgängligt. Sedan har det bara fortsatt. Symfonin gjordes inte under den stora Pettersson-retrospektiven i Tyskland 1994/95. En enda inspelning har kommit - men Alun Frances lyckades inte förta intrycket av taggig oöverskådlighet. Nu har Christian Lindberg och Norrköpings symfoniorkester kommit med motbeviset. De svarade i fjol för det första framförandet i Sverige och håller förhoppningsvis på att skapa den Pettersson-tradition som det bara funnits ansatser till. Här får Lindberg utrymme för sina starka sidor. Intensiteten är enorm, men det innebär inte att allt blir starkt och starkare. De så kallade ""lyriska öarna"", lugna och tonalt förankrade avsnitt, ges ett fullödigt sentiment. Kanske är det klipptekniken i studion som fogat samman de mest precisa tagningarna, men i sådana fall märks det inte: ett starkt sug löper genom alla de 66 minuter som symfonin varar. Orkestern håller internationell klass. Det blev tidigare i år en Grammis för samma konstellation med Pettersson gigantiska nia. Egentligen kunde det gott bli en till för denna symfoni. Bedriften är rent heroisk."" Erik Wallrup (SvD)