En gång drar regnet in över land

En gång drar regnet in över land är en prosalyrisk skildring av vattnets kretslopp och samtidigt en existentiell berättelse om att bli sin egen men ändå känna samhörighet med allt. Vågornas stadiga rytm pulserar genom varje versrad. Här finns alla vattnets former, från regnet som faller över allt och alla, över den ogästvänliga isen, till den lilla bäcken som trotsar vattenmassorna: ”När slagregnet står över slätten som spön. / Och jag ska bli jag. Strömmande, stark.”