Fallet Sigrid Gillner

Eva F Dahlgren hade två förebilder under sin uppväxt, sin farfar och Sigrid Gillner - hans väninna från matlaget i 20-talets Uppsala. Om sin farfar utgav hon 2002 den kritikerrosade boken Farfar var rasbiolog, där hon gjorde upp med hans förflutna. I Fallet Sigrid Gillner försöker hon förstå hur en ledande socialdemokrat kunde attraheras av nazismen. Till grund för boken ligger även denna gång brev och dagböcker. Sigrid Gillner, (1891-1975), var en av arbetarrörelsens pionjärer. Hon kom in i styrelsen för socialdemokratiska kvinnoförbundetoch satt i Socialistinternationalens kvinnoexekutiv och avancerade till riksdagen. Hon brann för demokratin. Men som idealist kom hon att bli fruktansvärt besviken. Hon ansåg att riksdagsledamöterna bara var intresserade av att skaffa sig egna fördelar. Rätt partibok gav fint jobb. Och nya välavlönade yrken, som partiombudsmän, uppstod. En av hennes närmaste vänner förskingrade kvinnodistriktets partikassa. När Sigrid uppmärksammade detta förklarade Per Albin Hansson att detta måste tystas ner. Sigrid som fostrats till sträng moralist genom sin uppväxt i det religiösa Jönköping stod inte ut utan lämnade riksdagen 1935. Liksom alla andra politiska uppdrag. Från att tidigare ha hållit brandtal mot nazismen, börjar hon nu fundera på om inte Hitlers demokrati var den rätta. Han predikade idealism och offer, och framförallt att eliten skulle bestämma. Detta var den sanna demokratin, den ""germanska demokratin"", hävdade Hitler. Sigrid började propagera för allt hon tyckte var bra med nazismen, men fördömde däremot hela tiden antisemitismen. Detta var naturligtvis omöjligt. Hon stämplades som nazist och kallas i pressen hädanefter ""Fallet Sigrid Gillner"" efter sitt avfall. Fallet Sigrid Gillner är ett unikt tidsdokument och ett fascinerande kvinnoöde. Boken handlar om hur drömmarna leder vilse. Och om hur varje dröm också innebär en mardröm. Samtidigt som Sigrid Gillner och många andra intellektuella i Sverige lever i en dröm om hur härlig och ideell nazismen är, så får judar och andra uppleva mardrömmen. Boken är lika mycket en berättelse om kärleken. Om äktenskapet med Sven, som fortsätter sin kommunalpolitiska karriär inom s, men som utåt måste ta avstånd från Sigrid. Genom deras brevväxling får man följa hur de hatar varandra, men ändå älskar. De kan inte skiljas. Sigrid vaknar till slut. Men för sent. Hon blir aldrig kvitt nazi-stämpeln och blir under resten av sitt liv bojkottad av a-pressen. Hon försörjer sig och får upprättelse som radio- och tv-krönikor i högertidningar. Men psykiskt hämtar hon sig aldrig. Hon drabbas av panikångest och lämnar inte tomten på 30 år.