Homo psychicus Som Enfald Kontra Tvåfald Mot Mångfald - Det Analoga Och Det Digitala Som Färdriktning Mot En Människoteori

Det här är Alf Nilssons fjärde bok om Homo psychicus, den psykiska människan. De tre tidigare böckerna är Om Homo psychicus uppkomst (2005), Det omedvetna i nya perspektiv (2009) och Det främmande, det kusliga och tankens brist (2011). Med avstamp i utvecklingsperspektivet, den evolutionära utvecklingen såväl som barnets ontogenetiska utveckling, har författaren tidigare härlett människan som både affektiv föreställningsvarelse och operativ handlings- och kognitiv varelse. Som övergripande ordning för härledningen ställs den analoga principen mot den digitala. I den här boken förankras de båda principerna i den evolutionärt ursprungliga enfalden affekterna som enfald respektive tvåfalden operationen som tvåfald. Med detta är grunden lagd för Homo psychicus i riktning mot mångfald. Den tar sig bland annat uttryck i språket med den operativt förankrade syntaxen och den affektivt föreställningsgrundade semantiken. Med referens i den allmänna beskrivningen av Homo psychicus frilägger Nilsson psykopatologierna i den epigenetiska utvecklingen, den enskilda individens utveckling. Systematiskt insatta i epigenesen illustreras olika psykopatologiska tillstånd med PORT Percept-genetic Object-Relation Test. PORT är framtaget och utprövat av författaren som klinisk forskare inom ramen för Lundaskolan eller den perceptgenetiska traditionen. Alf Nilsson är professor emeritus. Han var verksam som professor i klinisk psykologi 19862001 vid Institutionen för psykologi, Lunds universitet. Författaren är legitimerad psykolog och psykoterapeut.