Jag Har Också Levat! - En Brevväxling Mellan Astrid Lindgren Och Louise Hartung

En intellektuell och politisk vänskap i efterkrigstidens Europa - Astrid Lindgrens brevväxling med Louise Hartung 1953-1965 Vänskapen mellan Astrid Lindgren och den bildade tyskan Louise Hartung uppstod när Louise, som upplevt kriget på mycket nära håll, tog med Astrid Lindgren på en hemlig utflykt in i Östberlin en oktoberkväll 1953. Mer än 600 brev utbytte de två fram till Louise Hartungs död 1965, de sågs också på olika håll i Europa och genomförde flera resor med Louises Wolksvagen Convertible, som de två kvinnorna on the road döpte till ""Das Heidenkind"" (Det hedniska barnet). Korrespondensen med den mycket begåvade Louise Hartung blev ett kulturellt och politiskt utmanande fönster mot en annan och större värld än den Astrid till vardags rörde sig i hemma i Stockholm. Men vänskapen kunde vara lika ansträngande som själsligt befriande och intellektuellt lockande från Berlin kom en flod av kärleksfulla brev, färska blommor och presenter. På brevpapper och i telefon hade Astrid och Louise rika samtal om kvinnoliv, samhällsfrågor och litteratur, både för vuxna och för barn och ungdomar. Louise Hartung var en bildad, skarpsinnig läsare (och ett glödande Goethe- och Strindbergfan) och i henne hade Astrid under alla deras år också en kvalificerad, vass lektör och rådgivare när det gällde sina böcker.