Mörkerseende

Jag ser och jag fotograferar. Bilder kommer till mig både på dagen och under natten. Fotograferingen hjälper mig att vara närvarande i nuet och i kontakt med mitt omedvetna. Vad är det jag ser när jag är ute och går med min kamera och varför? Jag tror inte att det är en slump vad man lägger märke till, på samma sätt som det finns orsaker till de bilder som uppstår i drömmar. Vi ser men inte samma och inte på samma sätt. Titeln anspelar både på förmågan att se i mörkret men också att se mörkt på tillvaron. Jag har samlat bilder och drömmar under flera år. Att sammanställa dem till en bok har samtidigt varit en process att bearbeta en negativ självbild och kreativ låsning. Boken är indelad i ord hämtade från mörkrums-terminologin. Samtidigt som de är poetiskt laddade ger de associationer till mentala tillstånd. Jag tillbringade mycket tid i mörkrummet. Inte bara bokstavligt, utan även bildligt. Ett skyddsrum, en mörk varm grotta att gömma sig i. En plats där världen utanför försvann, samtidigt som den bitvis återuppstod i framkallningsskålen. En slags besvärjelse. Min tanke är att boken ska kunna läsas associativt och intuitivt. Det finns ingen paginering och egentligen ingen tvärsäker ordning. Den går att läsa framlänges och baklänges. Bilder, liksom drömmar, har förmågan att vara dubbelbottnade; både precisa och öppna på samma gång. Hillevi Nagel är utbildad vid Högskolan för fotografi och bosatt i Göteborg. Hon har tidigare publicerat: Gatans poesi, Karneval förlag 2013 Om sorg och omsorg, Hammar förlag 2006 Det finns inte ord, Starfalk förlag 2004