Stridens skönhet och sorg 1918 : första världskrigets sista år i 88 korta kapitel (inbunden)

Det är välskrivet, det är vackert, och det är oändligt sorgligt. Peter Englund är inte bara en kunnig historiker, han är också en ytterst kapabel berättare som skapar stämning med några få ord. Vimmerby Tidning En storslagen mosaik bestående av ögonvittnesskildringar,  dagboksanteckningar och brev. Upsala Nya Tidning Det femte och avslutande bandet i Peter Englunds unika  serie om första världskriget, berättad utifrån en mosaik av ögonvittnesskildringar, dagboksanteckningar och brev, har nu nått krigets sista och på många vis mest dramatiska år - 1918.I början av året har Tyskland oddsen på sin sida. Ryssland är utslaget ur kriget och de styrande i Berlin satsar allt på ett kort: att genom en enorm offensiv i väst tvinga Frankrike och Storbritannien till fred. Men det måste gå fort, innan USA på allvar hinner blanda sig i konflikten. De allierade hoppas på att hålla ut, och räknar kallt med att kriget ska pågå till minst 1919. Resultatet blev en serie blodiga bataljer. Länge såg det ut som om Tyskland faktiskt skulle vinna. Men så kom vändningen, oväntad för många. Denna volym, som i likhet med de tidigare försetts med sällan eller aldrig visade fotografier och nyritade kartor, avrundas med en redogörelse för de fyrtio medverkandes omständigheter vid krigsslutet.   Det är välskrivet, det är vackert, och det är oändligt sorgligt. Peter Englund är inte bara en kunnig historiker, han är också en ytterst kapabel berättare som skapar stämning med några få ord. Alla lukter och ljud stiger upp från boksidorna. Vimmerby Tidning Stridens skönhet och sorg, 1914- 1918 är mycket läsvärda böcker. Peter Englund har också förmågan att popularisera, han skriver ett klart och enkelt språk, ofta av skönlitterär kvalitet. Ett storartat historiskt och litterärt verk! Smålänningen Historia på marknivå som känns viktigare än någonsin./.../ Han rör sig sömlöst mellan de som var på plats (oftast markerat genom ingångsorden ”Samma dag …” eller ”Samtidigt…”) och stannar i ögonhöjd hos de som såg. Göteborg-Posten Det som för Peter Englund från början v