Vortex

Ett äldre par kämpar på genom alltmer kringskurna och svåra vardagar i en Parislägenhet till brädden fylld av böcker och prylar - minnen från ett långt och aktivt liv. Makan (Francoise Lebrun) är pensionerad psykolog som efter en karriär spenderad med att lappa ihop andras sinnen med fasa märker hur hennes eget börjar fragmenteras. Maken (Dario Argento), kämpar på med sitt bokprojekt om filmberättandets drömska kvalitéer och vill eller kan inte riktigt inse hur illa det är ställt sin älskade livskamrat och fru. Sonen Stephane, (Alex Lutz) som under hela sitt liv levt i drogmissbruk och förlitat sig på föräldrarnas stöd, ser nu hur rollerna blir ombytta och han blir tvungen att axla sitt ansvar som närmaste anhörig. Känd som fransk films enfant terrible tack vare provocerande och djärva verk som Irréversible, Enter the Void och Lux Aeterna, är Gaspar Noé kanske inte den förste man tänker på när en emotionell, meditativ film om åldrande och död kommer på tal. Gaspar Noé skapade projektet sedan en kraftig hjärnblödning nästan tog död på honom. Efter att ha återhämtat sig blev han nykterist och började arbetet med Vortex. Filmen omnämns som ett mer moget verk och hyllades närmast unisont efter visningarna i Cannes. Men helt har Gaspar Noé inte lämnat experimentlustan bakom sig. Vortex berättas i snillrik split screen, en visuell återgivning av den ökande klyftan mellan huvudpersonerna. Skräckfilmslegenden och regissören Dario Argento (Suspiria, Trauma) överraskar med en stark och känsloladdad skådespelarprestation i rollen som den åldrande maken. Françoise Lebrun har också bakom sig en lång och distingerad karriär som framförallt skådespelare (Mamman och horan, Kidnappningen av Michelle Houellebecq). Alex Lutz har på senare år setts i filmer som Spirou och En liten bokhandel i Paris.