Blockpolitikens vara eller inte vara : regeringsbildning och majoritetsbildning 1971-1981/82 (inbunden)

Sverige har ett mångpartisystem. Under en lång period av 1900-talet hade riksdagen fem partier men mot slutet av seklet tillkom flera nya partier varav två blev kvar. Under 2000-talet har ytterligare ett parti tillkommit. Efter demokratins genombrott 1918-1921 var det bara under kortare perioder som något parti hade ensam majoritet i riksdagens dåvarande båda kamrar. Socialdemokraterna hade visserligen egen majoritet i första kammaren från och med 1945 till och med kammarens upphörande 1970 men i andra kammaren bara under åren 1941-1944 och 1969-1970. Redan tidigt under 1900-talet började partierna gruppera sig för att kunna bilda majoritet i riksdagen. När demokratin var genomförd uppstod en skiljelinje mellan Socialdemokraterna och de tre eller fyra partier som var motståndare till den socialiseringspolitik som Socialdemokraterna förordade under 1920-talet. Ett av partierna Bondeförbundet, sedermera Centerpartiet kom dock att samarbeta med Socialdemokraterna under 1930- och 1950-talen. Först efter det att Centerpartiet hade lämnat regeringen 1957 var alla de tre icke-socialistiska eller borgerliga partierna i opposition. När enkammarsystemet infördes 1971 hade Socialdemokraterna suttit i regeringen sedan 1932 med ett kort avbrott på sommaren 1936. De borgerliga partierna började under 1960-talet inse att de måste samarbeta för att kunna utmana Socialdemokraterna om regeringsmakten. Det började med ett samarbete mellan de två partierna i mitten, Centerpartiet och Folkpartiet. Till detta samarbete anslöt sig Moderaterna, tidigare Högerpartiet, i enkammarriksdagen. Nu började man tala om ett borgerligt block av partier. Något vänsterblock i form av samarbete mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommunisterna existerade inte. Socialdemokraterna var tillräckligt starka för att ensamma bilda ett block . Dessutom var aversionen stor inom Socialdemokraterna mot Vpk. I praktiken kunde dock Socialdemokraterna räkna med att om partiet inte fick med sig något av de borgerliga partierna skulle Vpk i sista hand se till att Socialdemokraterna inte råkade ut för så allvarliga parlamentariska nederlag att partiet förlorade regeringsmakten. Så såg den parlamentariska spelplanen ut när denna bok börjar 1971. Det fanns ett embryo till ett borgerligt block av partier och det fanns en socialdemokratisk regering som var beroende av stöd från Vänsterpartiet Kommunisterna om de borgerliga partierna stod eniga mot regeringen. Boken följer sedan utvecklingen under de första fyra valperioderna av enkammarriksdagen. Eftersom valperioderna under denna tid bara var tre år långa handlar det om 12 år eller, om man ska vara noggrann, om 11 och ett halvt år. På grund av omläggningen av riksmötena var den andra valperioden bara två och ett halvt år lång. Riksmötena som tidigare började i januari och slutade i december har från och med 1975 börjat i september eller oktober och avslutats i juni. Parlamentariskt ä