Delat rum på Kammakaregatan (bok, danskt band)

Nyutgåva av Agnes von Krusenstjernas novellsamling Delat rum på Kammakaregatan med efterord av Peter Glas. Krusenstjerna är en av sin tids mest uppmärksammade svenska författare. I upprörda tongångar diskuterade kritiken hennes sexuella frispråkighet och det ohöljda vis på vilket hon återgav överklassens umgängesformer. Hennes mästerliga noveller skiljer sig i skrivsätt från romanerna. Här är hon inte lika skarptungad, utan mer avspänd, mindre affekterad, mindre misstänksam. Berättandet är lika skickligt, detaljerna är lika visuella, replikerna lika ledigt formulerade som i romanerna, men tonen är inte densamma, inte frän utan närmast ljuv. Med ledig hand återges gemenskapens hämmande rollspel, förälskelsens skira famlanden och konventionernas milda men bestämda tvång. Med samma lätta hand målas miljön upp. Det är Stockholm med omnejd för hundra år sedan. Det finns telefoner och flygplan, det finns ljusreklam och varuhus med svängdörrar, det finns till och med kyssfast läppstift. Sammanlagt tretton berättelser. Till innehållet enkla, novelltekniskt på hög nivå, lättlästa, alla med tydlig poäng. Det är intressant att den annars så bitske romanmästaren ibland knåpade ihop sådana här "oskyldiga stycken" som hon kallade sina noveller. Flera av dem tillkom mitt under Pahlenfejden när hon hudflängdes som värst i tidningarna. Det var romansviten Fröknarna von Pahlen (1930-35) som utlöste en regelrätt fejd i pressen. Flera kritiker ansåg att Agnes von Krusenstjerna alldeles saknade sinne för det lämpliga och att hon propagerade för en oacceptabel, upprorisk kvinnoroll. Andra ryckte ut till hennes försvar och betonade konstnärens frihet. En romanförfattare ska ha rätt att skriva öppet och otvunget, inte behöva lägga band på sig själv, rätt att beskriva det sociala spelet människor emellan precis så oförblommerat och pinsamt som det faktiskt kan vara. Denna på så många vis nyskapande författare var av adligt ursprung, både på faderns sida (släkten Krusenstjerna) och moderns (släkten Hamilton). Hon föddes i Växjö 1894, yngst i syskonskaran, med tre bröder. Hon hade många konstnärligt begåvade släktingar, särskilt på morssidan - modern var dotterdotter till ingen mindre än Erik Gustaf Geijer. Fadern var militär och familjen flyttade i takt med hans befordringar först till Visby sedan till Gävle där han blev regementschef, och slutligen till Stockholm. Från sitt femtonde år till sin död bodde hon i Stockholm, men vistades under perioder utomlands, i Frankrike, Italien, Spanien och Grekland. Hon hade återkommande psykiska sammanbrott och lades flera gånger in på mentalsjukhus, i Sverige och utomlands. Hon författade tre romansviter: först sviten om sitt alter ego Tony (tre delar), sen sviten om Fröknarna von Pahlen (sju delar), sen sviten Fattigadel (fyra delar) samt tre fristående romaner. Vid sidan av alla dessa romaner författade hon också några novellsamlingar, av vilka