Vaggvisa (pocket)

en av vårens bästa thrillers M-magasin Leïla Slimanis författarskap är något av det mest beroendeframkallande just nu. Romanen Vaggvisa är en perfekt blandning av mörk svindel och samtidskänsla. Dagens Nyheter Den obehagligt spännande romanen, som börjar med död och blod och rullar upp historien baklänges är både psykologiskt och sociologisk knivskarp. Aftonbladet Hemmet har aldrig tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnflickan Louise har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer. Snart börjar Louise få plötsliga vredesutbrott och bete sig märkligt, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har ett mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början. Fransk-marockanska Leïla Slimanis succéroman har samma psykologiska spänningsnerv som Gillian Flynns Mörka platser och har sålt i mer än 600 000 exemplar i Frankrike. Den översätts nu i 38 länder. Leïla Slimani (född 1981) är journalist och författare, uppvuxen i Marocko och bor sedan snart tjugo år i Paris. Hösten 2018 utkommer hennes reportagebok Sex och lögner, om kvinnors livsvillkor i Marocko. Vaggvisa är en oerhört välskriven roman, magknipigt olycksbådande i sin exakthet och det långsamma, nästan sävliga glidandet mot den oundvikliga katastrofen. Ystads Allehanda Det finns hopp om litteraturen om detta blir sommarens strandläsning i stället för någon dussindeckare. Gefle Dagblad Jag skulle kunna satsa pengar på att Vaggvisa är den intelligentaste thriller du kommer att läsa i år, för att inte tala om hur aktuell den är som betraktelse över klass, etnicitet, kön och moderskap. The Independent Mäktig, radikal, perfekt komponerad. Le Journal Du Dimanche Magnifik och isande. Le Parisien Magazine  Det är en explosiv brygd som Leïla Slimani serverar, hennes skickliga, ofta plågsamma roman är skriven med en precision som tar andan ur en... Efter avslutad läsning kände jag mig skakad men också uppfylld av en känsla av att jag just upplevt något som nästan ingen annan konstform skulle ha kunnat ge mig. Länge leve romanen.